Vi har alla sådana dagar, dagarna man minns. Ofta är dessa gryningar minnen av när just ditt favoritlag tog guld eller när just din son eller dotter föddes. Man kommer för alltid ihåg vad man gjorde dessa datum av glädje. Dessvärre är minnet inte ensidigt, dagar av sorg sätter sig på vårt minne för alltid. Jag tror alla kommer ihåg vart man var och vad man gjorde då man först nåddes av nyheterna från New York den 11 september 2001. Jag tror detsamma om händelserna i vårt broderland Norge – en händelse så lokal att känslan i hjärtat är lika sorgsen så som om det hade hänt hos oss i Sverige.
Det vackra med FC Andrea Doria är det mångkulturella. Vi har spelare från många olika länder, med helt olika bakgrunder och med helt olika trosbekännelser. Men vi har framförallt våra rötter i vårt grannland i väst, Norge och FC Andrea Doria kommer alltid gå hand i hand.
Det som hänt i Oslo och dess omnejd är definitionen av ondska. En eller flera människors totala avsaknad av mänsklighet och sympati har tagit livet av nästan 100 totalt oskyldiga människor. Unga människor som precis som oss brinner för någonting. Ingen av oss kan föreställa oss ens i den värsta mardröm hur det måste ha varit ute på den pittoreska ön Utøya, där ett paradis blev ett blodbad. Vi kan inte heller ens i närheten känna den sorg som de anhöriga nu går igenom men vi kan förstå, vi är mänskliga och vi känner sympati.
Vi är säkerligen många som har en hel del norska vänner, inte bara genom vår förening. Vi kanske inte aktivt kan göra en direkt insats för det norska folket men vi kan passivt (väl så viktigt) delge vårt stöd och vårt deltagande.
Därför är jag stolt över att vi så gör och att vi i ett norsk-svenskt lag som Andrea Doria står för ideal som förespråkar vänskap, öppenhet och kärlek. Vi är blott en droppe i havet men med framtiden blir droppar tillslut ett helt hav och först då kanske vi slipper dessa meningslösa dåd världen över.
”Finlands sak är vår sak”, så lät det under andra världskriget när en hel del svenskar försvarade sina bröder och systrar i öst. Men även Norges sak är i allra högsta grad vår sak. Vi kanske inte kan göra mycket men vi kan finnas där för de som behöver det – jag skänker en extra tanke till våra vänner i Kjelsås IL som alla i Andrea Doria uppskattar mycket. Jag hoppas ni alla i den grad det går förskonats från detta helvete.
Fredagen den 22 juli 2011 kommer jag aldrig att glömma, men jag tar även med mig positiva minnen som visad empati och förståelse samt en stor dos ödmjukhet inför landet Norge som i denna kris visat prov på stor sammanhållning.
Norges sak är vår. Vila i frid, bröder och systrar.
