Fyra dagars stök

"Åh herregud!" Pierre Stenmalm. Där har ni min nya idol. Ni som är nyfikna får gärna dyka upp på årsfesten till hösten då ni får ett axplock av Dorianska idoler som sjunger. Men jag kan avslöja att Pierre Stenmalm från och med nu är odödlig i mina ögon - hans version av Carolas "Evighet" var förvisso en fullbordad våldtäkt på hela musksfären men likväl extremt underhållande. Men lägret inleddes redan på torsdag för det allra flesta. Själv kamperade jag med Dinnesen, Sulle och Hasse hela vägen ner till Båstad från Stockholm. Efter ett skönt sextimmarssurr i bilen med undertecknad som dj kom vi äntligen fram till Drivans "camping". Mobbingen började direkt då en stolt PJ förkunnade att jag skulle få ett eget rum samtidigt som övriga skulle dela två och två eller fyra och fyra. Men en livrädd Jonatan (KA var ute efter honom) bytte bort sig själv och vips så hade jag fått sällskap av Jonte. På en riktigt fin konstgräs plan inledde vi pass ett men det stora samtalsämnet skulle bli vinden. Ständigt denna ISKALLA havsvind som var totalt omöjlig att skydda sig emot. Kylan till trots, vi genomförde två riktigt bra träningspass under dagen innan kvällens intåg tog över ett vårdött Båstad. Jag, Hasse, Rockstar-Olle och Kungen intog lyxiga Sand nere vid hamnen en KA-rensning från Peppes Bodega. Det var vi, ett dussin seglare med röda brallor och en mästare vid pianobaren som höll igång. Det blev en trevlig kväll fram till stängning och ett skönt avbrott från Drivans Camping. Lördagen bjöd på tidernas tidigaste träning, vi gick bokstavligt upp före tuppen och mycket riktigt så skrek det en tupp bredvid vår träningsplan konstant - är man på landet så är man... Själv sabbade jag mitt knä men som den "team player" man är hakade jag likväl på övriga - jag lindade in mig i åtta jackor och en filt varpå KA tyckte jag såg ut som en rysk tant som sålde bröd på ett polskt torg. Det var onekligen en rolig syn när jag låg där framför träningstrunken och tjugo dorianer pekade på mig och skrattade - "Är det KA i farten" tänkte jag? Samme KA som fullkomligt slaktade mig under ett parti kull, han sprang sonika över mig - som att bli överkörd av en långtradare ungefär. Eftermiddagen bjöd på match mot IK Virgo eller BK Brunk som vi döpte om dom till. Det var många trötta ben och matchen slutade 0-0 utan riktigt heta målchanser. Det vi minns mest var kampen mot den horribla vinden, ett tag fruktade vi alla för Hasses liv samtidigt som jag och Hussfelt följde sista tjugo från vithajens framsäte. Om matchen inte var någon höjdare så var kvällens festligheter raka motsatsen. Efter ett skönt falskt eller sant-quiz där Nyhus framstod som direkt störd (fast på ett roligt sätt) så inleddes "Idol Doria 2011". Jag satt i juryn med KA, Sulle och Lankan och det var längesedan jag skrattade så mycket som under den kvällen. Pierre Stenmalm lyckades undvika jumboplatsen efter andra chansen men han tog nog kål på halva Båstads hundgrupp efter det framträdandet. Utgången efter blev likväl stökig där lokala Madison fick besök av 20 törstiga Dorianer - stället bestod av 150 helt radiostyrda 18-åringar och för att spä på alla fördomar om nattklubbar ute på landet så kan jag avslöja att discoröken låg tätt över stället. Jag vet inte hur folk lyckades ta sig upp klockan 10 morgonen därefter för en löprunda men moralen inom laget är stark, själv satte jag mig på första bästa tåg till Ängelholm för att sedan ta flyget hem - ett beslut som jag inte ångrar! Lägret blev en succé. Vi tränade väl, söp väl och fick många goda skratt - precis som det ska vara! Nu laddar vi för seriepremiär! Henrik Nyhus - vilken stökgubbe!