27 februari 2010

När Bruno fick köpa ett SL-kort

Idag var det träning inne i Eriksdalshallen och ett tjugotal spelsugna dorianer dök upp. En gästspelare från Italien, vän till Runström, dök även upp - alltid trevligt med lite utländska gästspelare!

Och på tal om det, Ebenmann Sr (den äldre brodern) dök upp och han såg sannerligen spelsugen ut, ett par baljor smällde han in med - bröderna Eben(pojkar) hade nästan lika fint lir som bröderna Sedin.

En epok kan vara över! Brunos rumänska folkvagn har kastat in handduken och det rejält. Går till och med rykten om att den ska skrotas, hemska tanke. "Buken" har dock lovat att uppdatera mig om händelserna, vi ber alla för den rumänska folkvagnen! Detta har självklart fått konsekvenser, välkommen till SL:s värld Bruno! Välkommen till ständiga förseningar, folkträngsel och en å annan stare som lirar lurigt instrument inne i tuben rush hour...

Bruno själv om bilens "status"

Status Rumänska folkvagnen:

Bromsbelägg slut.
Vindrutetorkare ur funktion.
Handbroms ur funktion.
ABS-bromsar ur funktion.
Oljeläckage från motorn.
Bromsar ur funktion.

Avställd till maj.


(Här ser vi ett gäng gästarbetare som knuffar in Brunos bil mot en säker död...)

Många bra spelare på dagens träning - personligen gick det helt okej och målen rasslade in, är inne i ett målstim nu kan man säga. Jag väljer dock att lägga fokus på andra än mig själv och vill hylla Sulles målvaktsspel som var riktigt fint idag! Dahlberg bjöd dessutom på ett gäng dribblingar av den högre skolan.

Lankan. Riktigt bra med.

Nu ska en dorian få äntra mitt hem om ett litet tag, sen in till stan och möta upp bröderna Ebenmann, Edholm med flera. Akta er från bardisken, för vi är på väg in till stan!

23 februari 2010

Hur kunde jag vinna?

Var ute på Bosön igår för att testa Nikes nya skor, som jag sedan fick, samt intervjua Kim Källström. Det blev även en tävling där en fin check från Nike stod på spel. Övningen som självaste Fernando Torres plockat fram går ut på att springa mellan koner och skjuta tre fotbollar (en på volley), allt är på tid och desto högre i nätet du träffar desto mera poäng. Jag var först ut och lyckades vinna hela skiten! Slog ett tiotal journalister, där i bland Lauler, och även ett femtontal unga talanger som var med på eventet. Laul beskriver händelsen såhär:

"Allt avslutades med en tävling som byggde på snabbhet, uthållighet och precision, och på något outgrundligt sätt lyckades Kviborg från svenskafans.com vinna, jag förstår fortfarande inte hur det gick till."

Nu är storformen nära!

Jag passar härmed på att lämna detta vädermässiga u-land även. Drar till London ett par dagar, ännu ett Nike-event och ännu mera gratis skor för min del! Ska om allt går vägen träffa Wayne Rooney och Cristiano Ronaldo, det ni.

Skulle förståss träffat Guti helst.

22 februari 2010

En helg i norskt tempo

När telefonen ringde klockan 08:48 i lördags låg jag i en skön dubbelsäng och snarkade lite med Hans Ebenmann - jag börjar komma upp i ett gäng olika sängkamrater i Doria nu - men lugn nu, vi sover "bara" ihop. Inget annat. Hur som helst, det var "vaktis" från Torvalla som ringde, föga förvånande så blev vår match mot Kjelsås inställd då det rådde totalt haveri vädermässigt i Stockholm. Självklart synd men ingen hit direkt att spela match i -14 grader på en isig fotbollsplan.

Grabbarna i Kjelsås skulle visa sig vara ett gäng riktigt trevliga människor. Vi hängde tillsammans i två kvällar och många sköna historier och skratt utbyttes.

Måste bara sticka emellan med en sak som fick mig att skratta, inte åt situationen utan åt tankegången i denna stackars arma människas hjärna. Snackar givetvis om Carola som för någon vecka sedan åkte till Haiti för att hitta sitt fadderbarn; fint så långt. Nu undrar jag vad ni själva hade gjort i samma situation, betänk att ni ska till världens kanske fattigaste land som alldeles nyligen varit med om tidernas jordbävning. Dessa stackars människor har bokstavligt talat inget, nada, noll. Vad skulle ni tagit med er till ert fadderbarn i detta läge? Kanske lite käk? Kanske lite kläder eller varför inte sätta upp en fond och sponsra skolgången? Alla förslag är bra - Carola däremot verkar leva i sin egna lilla bubbla, hon tog med sig en svindyr parfym och räckte fram till sitt häpna fadderbarn. En PARFYM!? Hur f*n tänkte du där Carola?




Har likt många andra, misstänker jag, krigat med SL hela veckan och speciellt idag då det är mer eller mindre 1000 minusgrader. Det är alltid en stor grej för SL när vintern kommer, med tanke på att vi har vinter i detta land mellan november och april så tycker man ju att SL borde vara bättre förberedda? Icke! Just nu är läget så illa att man kallar in ersättningsbussar till inställda ersättningsbussar. Men fullt betalt ska dom ha ändå, SL. Verkar i och för sig inte vara mycket bättre ställt hos SJ som låter folk sitta och frysa mitt i skogen utan någon som helst kommunikation. Tydligen är det ännu kallare i vårt grannland Finland; där rullar dock trafiken "normalt". Avgå SL! Eller fråga finnarna hur fan man gör?

Lördagens fest med norrmännen inleddes på Square, själv kom jag sent då SL (otippat!) inte kunde leverera den produkt som kostar 700 spänn i månaden. Efter middagen blev det skrapan och där började skamliga förslag ramla in. Bruno och Bato kunde inte tro sina ögon när undertecknad nobbade ett ytterst tveksamt förslag från en minst lika tveksam kvinnlig duo. Störst humor var dock att Johan Larsson träffade Jessica Folker - eller träffade och träffade, bytte ett bar ord i toakön. Men ska inte skriva mer om det, gick tydligen ännu bättre lite senare på kvällen för Mini-Jesse. Men det får han berätta mer om själv den gode Buken...

Bäst stämning? När Hellner slog Northugg, hela Square stod stilla!

"Om vi vinner andrapuckarna så tar vi dom!" (En spelare i damkronorna analyserar 1-13 mot Kanada).

Oj, detta blev ett långt inlägg. Ska sprida mina ord bättre nästa gång, nu stickar jag till London. Ska träffa Cristiano Ronaldo och Wayne Rooney. Ja, det är sant.

15 februari 2010

Solnahallen, mitt andra hem

12 timmar i Solnahallen är kanske inte det man ligger och drömmer om på kvällarna men vad gör man inte för Andrea Doria? En storartad insats från alla inblandade, tänker exempelvis på Wiederholm som stod vakt ett halvt dygn förkyld som en kall gnu - vilken moral!

Nu blir det sköna slantar in i lagkassan och jag samt Hussfelt kan leva våra normala liv igen.

Robert Johansson, älgen - en epok är över. En stor ära har det varit att få spela boll med denna långa man. Favoritminnet är så klart långkalsongerna med älg-motiv som Robban hade på sig under en svinkall match. Stort lycka till i din nya stad Robert!

Ett stort grattis även till Oskar som fått en son, bara så att du vet; "Guti" är upptaget i namnväg.

På fredag är det äntligen dags för match igen, riktig match - ingen rinkfotboll här inte. Norska division 2-laget Kjelsås IL står för motståndet på Torvalla IP. Blir säkerligen en svår nöt för Doria att knäcka, efterföljande fest på Square blir däremot en enklare nöt att knäcka ;) Upplagt för en norsk helkväll månne?

Det pågår tydligen något OS just nu, Sverige har som vanligt lyckats floppa i samtliga grenar man förväntas ta medalj i. Det enda jag tänker se är ishockeyn, nu när Jamaica inte gick vidare till bobsleigh-tävlingen:



Idag älskar alla Atlético de Madrid.

Dagens låttips: (Sometimes med Donkeyboy)

http://www.youtube.com/watch?v=jFB5hbPrnZo

1 februari 2010

Doria Tour The Hell-skii

Tio minusgrader och gnistrande vacker snö ute, tidigt en söndagsmorgon. Helt vanligt förutsättningar för en sovmorgon för Dorias yngre med andra ord. Men inte denna söndag, istället stod skidor på schemat, inte utför men väl i spår.

Denna norska nationalgren kan på TV se rätt behaglig ut men ack så fel man fick av denna påstådda illusion – det var hemskt! Jobbigt alltså. På förhand var givetvis Norges bästa kommentator stor favorit, att norrmannen dessutom besatt en via plånboken grym skidutrustning gjorde inte saken sämre precis. Ulf Åkerström, som har Dorias vackraste kropp, såg även han livsfarlig ut i sina tajta skidbyxor och Canessa är som bekant Canessa.

Om det fanns klara favoriter så fanns det även klara outsiders (ett annat ord för loosers). Av en händelse satt duon i samma bil på väg ut till Nacka Reservatet. Farfar Bruno hade varit vänlig nog att låna ut sina skidor till undertecknad, ett par skidor så gamla att självaste Gustav Vasa signerat exet.

Personligen förstod jag att allt annat än en jumboplats skulle klassas som en bragd modell större. Dels var skidorna 500 år gamla och dels behövdes en ansenlig mängd valla om de överhuvudtaget skulle kunna gå att använda. Eftersom jag inte är någon expert på detta så kan jag inte på ett korrekt sett uttala mig om vallningen men låt oss konstatera att det gick väldigt långsamt – norsk mirakelvalla oavsett.

Starten blev intressant, redan efter sju sekunder insåg det bakomliggande fältet att undertecknad var att benämna som en så kallad bromskloss. Efter ytterligare sju sekunder såg jag resterande dorianer susa iväg genom en kurva och det var det sista jag såg av gruppen. Nu var det jag mot skidorna, mot spåret, backarna och dikena. Jag var livrädd. Skulle jag åka fel, skulle jag ramla eller skulle jag vara så långsam att mörkret skulle hinna falla? Skulle jag ens överleva? Så många frågor men ingen att konsultera.

Som Bambi på extra hal is plockade jag den första nedförsbacken med hjärtat i halsgropen, jag var sekunder från en säker död när jag tillsist kunde parera en helt galen kurva i 76 km/h påpälsad Gustav Vasas skidor. Efter ytterligare ett par nära döden-upplevelser åkte jag fel och befann mig plötsligt på en vanlig snöbelagd gångväg, inte alls i ett spår som tidigare således. Där försökte jag byta teknik, från klassisk stil till friåkning. Men vallan under skidorna vill inte samarbeta utan skidorna stack åt varsitt håll varpå dagens första rejäla vurpa var ett faktum. Tack och lov utan vittnen ska tilläggas, när jag låg där på rygg som en strandad sköldpadda på crack så garvade jag högt åt mig själv – vilken syn! Tre minuter senare var jag på benen igen, jag susade åt vad jag trodde var friheten och inväntande Anna och Mari med varm dryck – men är det något jag inte är känd för så är det mina orienteringskunskaper. Men som genom ett mirakel valde jag rätt gångstid och förvånade pensionärer som flanerade utan skidor men med stavar (!) kunde se en smått korpulent Kviborg susa förbi i spåret, Mühlegg-style baby!

Väl i mål kunde jag istället avnjuta en varm dryck och äran att få se målgången då övriga gänget körde en längre sträcka. Och till slut kom han nedkörandes från backen med en enorm fart, vacker som en vårdag vurpade Ulf Åkerström innan han eriksgatan ned fint kunde vinka till den hurrande publiken. Skulle det bli norskt eller italiensk efter Uffe? Svaret blev Angeltoft som likt en frustande tjur käkade upp hela spåret med sin något barska åkstil, imponerande insats från Dorias Gravesen!

Dubbelt svenskt i topp alltså! Men Norge skulle få en välförtjänt bronspeng och när Heggelund susade nedför backen med orden “varför är det så mycket folk här vid mål?” så hade ändå rättvisan segrat på något vis. Efter följde Canessa och Edholm innan spårets riktiga artist presenterade sig ett par minuter efter täten. Johan Bruno Larsson dundrade nedför backen med istappar i håret och utan riktig blodcirkulation i kroppen, helt utmattad – den stackaren, kastade han sig ned på marken ett par meter innan målgången varpå han fick gå in sista biten, utmattad som en hungrig hyena i Kenya på gnubrist.

En vacker vinterdag i Nacka kan därmed summeras. Ulf Åkerström värdig vinner före Angeltoft och PJ men det viktigaste var ändå att alla överlevde.

/ Mühlegg